SVETASVATARA

Följande är hämtat ur Upanishaderna och är ett stycke undervisning om världsalltet.
Detta vida världsallt är ett hjul. Alla varelser som är underkastade födelse, död och
återfödelse är bundna vid det. Det går runt, runt och stannar aldrig. Det är Brahmans
hjul. Så länge det enskilda jaget tror sig vara skilt från Brahman, svänger det med hjulet,
fjättrat av födelsens, dödens och återfödelsens lagar. Men när det genom Brahmans nåd
upplever sin enhet med Brahman, svänger det inte längre med hjulet. Det förvärvar
odödlighet.
---

De som känner Brahman vet att Han är den enda Verkligheten bakom allt som synes vara.
Därför är de Honom hängivna. Fördjupade i Brahman vinner de frihet från födelsens, dödens,
och återfödelsens hjul.
Skaparen uppehåller detta världsallt som består av det förgängliga och det oförgängliga, av
det uppenbara och det icke uppenbara. Glömsk av Skaparen fäster sig den enskilda själen vid
sinnesnjutningar och blir därigenom bunden. När den vänder sig till sin Skapare, blir den
befriad från alla sina bojor.
---

Materien är förgänglig. Skaparen som tillintetgör okunnighet är oförgänglig, odödlig. Han är
Gud, Den Ende, det förgängliga och alla själars Härskare. Den som begrundar Honom,
förenar sig med Honom, blir ett med Honom, upphör att vara okunnig. Känn Gud, och alla
bojor brister! Okunnigheten försvinner. Födelse, död och återfödelse upphör. Begrunda
Honom och höj dig över det fysiska medvetandet. Därigenom förenas du med världsalltets
Härskare. Därigenom förenas du med Den Ende, allena varande. I Honom blir din längtan
stillad. I själva verket är du alltid förenad med Gud. Men du måste veta det. Därutöver finns
intet mer att veta.
---

Låt din kropp vara det stycke trä som gnids, och den heliga stavelsen OM det stycke trä som
gnider. Därigenom skall du uppleva Gud som är dold i kroppen, som elden i träet.
---

Var det eviga Brahman hängivna. Förena ljuset inom er med Brahmans ljus. Då sinar
okunnighetens källa och ni höjer er över karma. Sitt i upprätt ställning. Håll bröstet, nacken
och huvudet i rak linje. Vänd sinnena och medvetandet inåt mot hjärtats lotus. Begrunda
Brahman med hjälp av stavelsen OM. Färdas över de strida strömmarna i världslighetens hav
på Brahmans farkost - den heliga stavelsen OM.
---

Drag er tillbaka till ensamheten på ett berg, i en grotta eller till vilken som helst helgad plats,
som är skyddad för vind och regn och där marken är jämn och ren utan stenar och damm, där
det inte är fuktigt och dit inga störande ljud når, där det är vackert för ögat och lugnande för
sinnet. Meditera och utför andra andliga övningar!
---

Allteftersom ni tränger djupare in i meditationen, upplever ni att Jaget är skilt från kroppen
och därför inte berörs av sjukdom, ålderdom eller död.
---

Låt oss dyrka Skaparen, den Lysande, som är i elden, som är i vattnet, som är i örterna och
träden och som genomtränger hela världsalltet. Det enda absoluta, opersonliga Varat framträder tillsammans med sin outgrundliga Maya som gudomlig härskare, som personlig
Gud med makt och härlighet.
---

Han är En, utom Honom finns ingen. Med sin gudoms kraft råder Han över alla världar. Han
dväljs i människans inre och i alla andra varelsers inre. Han skapar världsalltet, uppehåller
och bevarar det och drar det åter tillbaka in i sig själv.
---

Detta stora Väsen har tusen huvuden, tusen ögon och tusen fötter. Han omfattar världsalltet.
Ehuru Han är översinnlig bör man meditera på Honom som boende i hjärtats lotus, i kroppens
mitt, tio fingerbreddar ovanför naveln.

UR BHAGAVADGITA

Följande ganska långa text är hämtad ur Bhagavadgita, Herrens sång som ingår i eposet
Mahabharata. Det är en s k lärodikt som handlar om en släktfejd mellan två besläktade
familjer där den ena - Pandavas - vinner med Krishna på sin sida.
Det du nu ska läsa är ett samtal mellan hjälten Arjuna och hans körsven Krishna (som
ju är en inkarnation av Vishnu). Arjuna tvekar inför ett slag eftersom han ser sina
vänner på motståndarsidan, men får rådet att göra sin plikt, uppfylla sin dharma utan
att tänka på konsekvenserna.

Första sången
(Arjunas tvekan)
Arjuna kvad:
O Krishna. Då jag skådar mina fränder
som längtat att få möta mig i strid,
då svika mina lemmar, tungan låder
invid min gom; jag darrar, och mitt hår
sig reser högt av fasa; - min lekamen
blir het och bävande, Gandiva faller
utur min hand, jag vacklar, och min själ
förvirras...
Ej heller kan jag vänta
att något gott skall bliva mig till del,
om jag i striden dräper mina fränder.
Ty jag, o Krishna, önskar icke seger,
ej heller kunglig värdighet och njutning.
Vad är allt detta - vad är själva livet
för människan? Se, de som giva tronen
och nöjena ett värde, möta oss
med strid och död, - försaka liv och skatter
blott för att dräpa oss, - sin närmsta släkt.
Och fast de vilja bringa död åt mig,
o Madhus bane, önskar icke jag
att döda dem, - nej, icke nes för väldet
i alla trenne världar, - mycket mindre
för någon jordisk tron. - Ack, glädjen flyr
för alltid oss, - o Du, som fäller härar -
om vi förgöra dessa syndare;
ty deras synder komma på vårt huvud.
---
(Dödandets följder)
Med varje ätt som slocknar, dör en dharma
- en helig ättehävd från urtids dar -,
och därigenom vållas laglöshet;
av dennas välde ledas kvinnorna
till synd och brott, och kasterna förblandas;
så föras ätterna och deras bane
uti fördärvet; ättefäderna
berövas sina ris- och dryckesoffer,
och alla kasters, alla ätters seder,
som hållits heliga sen urtids dar,
fördärvas, dö och falla uti glömska.
Det säges ju, att i en ädel ätt,
vars dharma glömmes, lider hela ätten
av en avgrunds kval av ättlingarnas skam.
Ve mig. Till vilken synd vi dragit ut.
Av lust till herravälde sträva vi
att plåna ut vår egen släkt från jorden.
---
Sanjaya kvad:
När furst Arjuna talat dessa ord
på stridens fält, han släppte pil och båge
och sjönk mot vagnens bänk med dyster håg.

Andra sången
Sanjaya kvad:
Till honom som av ömkan genomträngts
och i vars ögon heta tårar stodo,
gav Mdhus bane tröstande till svar:
(Arjunas svaghet)
Herren kvad:
Vi slår ett nesligt klenmod, o Arjuna,
din själ i farans stund, och stänger vägen
till äran och till himlen? Giv ej vika
för denna vekhet, o du Prithas son!
Den anstår icke dig; - fördriv din svaghet,
du fiendernas gissel - upp till strid!
Arjuna kvad:
O Madhus bane, säg, hur mäktar jag
väl rikta dessa mina vassa pilar
mot Bhisma och mot Drona? - Båda äro
min vördnad värda, o du stridens herre.
Bättre förvisso det är att leva av tiggareföda,
än att i stridens larm fälla en Guru och vän.
Dräper jag själv de vänner jag har, de Gurus, som lärt mig, sudlas min seger av skam,
fläckas min föda av blod.
Tvivel det synes mig värt, om segern vore mig önskig;
- vunne de seger idag, vore det bättre förvisst,
än om vi dräpte de män, som skänka livet dess värde,
---
Svaghet trycker min själ, mitt hjärta tvekar i valet:
visa mig vägen du. Led mig med tydliga råd.
Led och lugna mig du. Ty aldrig vinner jag friden,
bleve jag även idag kung över himlar och jord.
---
(Döden ingenting att frukta)
Herren kvad:
...Vise män
begråta varken livet eller döden. Den stund har aldrig funnits, då ej jag
och du och dessa mänskofurstar levde,
ej heller skall den stunden nånsin slå.
Då själen, kroppens furste genomgått
dess barndom, ungdom, mandom och förfall,
då drar han hädan i en annan kropp.
Den vise känner icke sorg däröver.
Den som i sanning skådar tingens väsen
han inser även detta. Vet, att DET
är starkare än allt vad DET har danat
att intet kan förinta detta Enda.
Det Enda är odödligt och oändligt
och evigt lever Det; - blott former växla
och dö.
---
Nej, som en mänska kastar av en klädnad
som slitits ut, och tager på en ny,
så tager den som bor i kroppens skepnad,
en nyfödd kropp, så snart den förra dött.
Han såras ej av vapen, brännes ej
av elden, dränkes ej av vattuflöden,
förtorkas ej av ökenvindens fläkt.
osårbar, oförtärbar, outgrundlig,
alltgenomträngande, beståndande,
uråldrig och orubblig och ovansklig,
fördold, ofattlig, evig kallas han;
om du som sådan känner honom, säg,
vi sörjer du väl den som aldrig dör?
---
Ty vad som fötts, det måste dö en dag
och vad som dött, det måste åter födas:
sörj icke denna evigt givna lag.
Se, tingens början är i det fördolda,
blott deras varas mitt är uppenbar,
och deras ändalykt är åter dold.
---
(Att kämpa för pliktens skull)
Den som i kroppen dväljes kan ej såras;
sörj därför ingen död, o Bharata.
Se blott uppå din kungaplikt - en hjälte
med glädje hälsar en rättfärdig strid.
Om du i striden dör, är himlen din,
och segrar du, skall du besitta jorden:
stå därför modigt upp, o Kuntis son,
omgjorda dig till strid, och tag med jämnmod
båd lust och kval, förlust och seger; - kämpa
för pliktens skull, så sker det utan synd.
Arjuna kvad:
På vilka tecken skall jag känna den,
som vunnit sinnets frid, o Keshava,
och är ståndaktig i sitt skådande?
Hur går, hur sitter och hur talar han?
Herren kvad:
Den man som övergiver hjärtats lystnad,
o Prithas son, och glädes blott av SJÄLVET,
han blir ståndaktig - känner intet kval
i smärtans stund, och lockas ej av njutning;
han bindes ej av lidelsernas bojor,
av fruktan, hat och vrede, och han kallas
en helig man och en ståndaktig själ.
Vad hända må av ljuvligt eller lett
är dock hans andre fri på varje håll,
och känner varken lystnad eller avsky:
Han äger verklig jämvikt i sin själ.
Tredje sången
(Vad kännetecknar en rätt handling?)
Herren kvad:
I denna världen finns en dubbel väg,
som nyss jag sade, o du rene hjälte,
den kunskapsrikes - Samkhyas - väg till Yoga
och Yogins väg av handlingar och dåd.
Ej vinner mänskan frihet från att handla
i det hon söker dådlöshetens ro;
ej heller når hon så fullkomligheten.
Ty ingen mäktar ens ett ögonblick
att verkligt skilja sig från varje handling:
varenda mänska drives jämt därtill
på grund utav naturens trenne krafter (Gunas).
---
Men hela världen fjättras genom handling,
emedan ej dess handling är ett offer:
så må du offra all din lidelse,
o Kuntis son - då blir du fri från handling.
---
Men den som gläds åt självet - som i självet är tillfredsställd, och säll i självet, - intet
står mer att önska för en sådan själ.
Han har ej lust till denna världens ting
ej heller till att avstå dessa ting,
ej heller fjättras han av något väsen.
Så må du fylla varje plikt, och handla,
men icke fjättras mer av någon handling.
Ty den som handlar så, han når det högsta.
Blott genom handling är det som Janaka
och andra helgen nått fullkomningen:
så fäst din blick på världens välfärd du
och fullgör handlingar, som plikten bjuder.
Vad helst en stor och ädel man har gjort,
står som exempel inför världens ögon,
och tjänar andra män som förebild.
---
Långt bättre är att fylla egna plikter,
om även ringa, än att fylla andras,
om även detta göres helt och fullt.
Att dö för egna plikter, det är stort.

Nionde sången
(Vem når harmoni?)
Herren kvad:
För dig som icke lyssnar för att klandra,
vill jag förkunna denna hemlighet,
den djupaste i kunskap och i visdom.
Den skall befria dig från allting ont.
En kunglig visdom, kunglig hemlighet,
en högsta luttring är det - hjärtats visdom, rättfärdig, oförgänglig, ljuv att följa.
De som förnekar den, de nå mig ej.
---
Jag genomtränger hela denna värld,
fast ej däri jag synes uppenbarad:
allt har sin rot i mig - ej jag i något.
Dock - varelsernas rot är ej i mig,
så lär min högsta Yoga. Alla väsens
urgrund och stöd, ej rotfäst uti dem,
mitt själv är ytterst deras skaparorsak.
...De som dyrka mig och mig allena,
och icke eftersträva andra mål.
dem skänker jag en ständig harmoni
och bringar dem fullständig frid och trygghet.
---
(Vishnu - den ende guden)
Och även de som dyrka andra gudar
med tro och kärlek, dyrka mig i dem
fast ej de känna Urtids- Visdomsläran.
Jag tager mot de offer som de bringa,
ty jag är Herren. Dock mitt väsende
är okänt för dem. Därför gå de vilse.
---
Och den som offrar mig ett löv, en blomma,
en frukt, en vattenbägare, - förvisso
jag tager mot hans hjärtas fromma offer
till tecken på hans andes goda kamp.
Vad än du gör och vad du än förtär,
vadhelst du än må offra eller skänka,
vad bot du än må öva, Kuntis son,
du göre det som offer, bragt åt mig.
Så skall du lösas ifrån alla fjättrar
av handlingar med god och dålig frukt.
---
Jag är densamme uti alla väsen.
Jag hatar ingen och har ingen kär,
men de som vörda mig med verklig fromhet,
de leva uti mig, och jag i dem.
Och om en brottsling vänder sig till mig
och aktar intet mer än mig - då varder
han skuldlös - han bör räknas för rättfärdig,
ty han har träffat ett rättfärdigt val.
Elfte sången
(Den gudomliga nåden)
Herren kvad:
Av min nåd, Arjuna, har du nu fått skåda
denna högsta skepnad uti Yoga själv,
strålande och ändlös, som i allting lever,
vilken ingen annan skådat förrän du.
Ingen Vedakunskap, inga offergåvor,
ingen gärning, intet allmosegivande,
ingen bot och ingen forsknings lärda möda
mäktar skänka synen av vad du har sett...
---
(Bhaktis väg)
Den skepnad, uti vilken du mig skådat,
är svår att se. I sanning, gudarna
åstunda jämt att skåda denna skepnad.
Ej heller kan den skådas genom Vedas,
bot, allmosgivande och offergåvor.
Hängivenhet allena, o Arjuna,
kan skåda mig i denna liknelse,
och känna mig och skåda mig i sanning,
och ingå i min varelse...
Om någon fullgör goda verk för mig,
om någon ser i mig sitt högsta goda,
om någon är hängiven helt åt mig,
befriad ifrån lystnaden och hatet,
o Pandus son, då kommer han till mig.